SUB40 före 40

Sugande underlag

2012-02-14T20:26:00.000+01:00

Ikväll var jag laddad. Jag skulle köra tröskelintervaller. Jag skulle bli trött även om jag har återhämtningsvecka.

Men se det ville inte kroppen. Inte med det moddiga underlaget. Vaderna skrek som små stuckna grisar och efter några minuter så "somnade" fötterna. Det var inte en speciellt angenäm känsla. Det var till och med läskigt.

Då beslutade jag mig för att avbryta passet.

Underlaget suger....kamelba**e

Gnisslar och gnäller som en gammal osmord dörr

2012-02-11T21:58:00.001+01:00

Vad är det som händer? Ingen aktivitet på bloggen? Inget som händer alls?

Jodå men just nu är det trögt att skriva. Det liksom rullar på och inget sensationellt händer. Förutom sibirienkylan förra helgen som gjorde löpningen extra ljudlig. Det lät som om jag sprang på frigolit. Gnisslade finfint under sulorna.

Men som tur var blev det mildare (om nu minus 10 grader är mildare) så att en farlek i Hagaparken kunde genomföras. Det kändes helt okej även om steget inte var stans högsta och stoltaste.

Jag hade som ambition att denna vecka skulle bli grym. Jag skulle få till massor med löpta kilometer men nånstans i höjd med att en ikealeverans drog ut på tiden, blåste möjligheten och inspirationen all sin väg.

Jag gick all in på temat semlor i stället.Tre glada, florsockerbeströdda finingar på mindre än ett dygn. Jag lever upp till min avatar å det grövsta.

Det blir till att ta mig i mål med stukat självförtroende. Men jag ser verkligen fram emot återhämtningsveckan som kommer.

Nej, vilket dystert inlägg. Så dåligt är det faktiskt inte...eller jo. Modden kommer bli min död. Jag kommer begå självmord om den snart inte försvinner. Jag tar hellre frigolitunderlag om jag inte får välja på barmark.

Tur att skogen finns och dess fina stigar.

Jag är en gnällspik

Och så blir det svart...

2012-02-03T15:35:00.000+01:00

Igår hade jag kvalitetsträning på löpband inskrivet i planeringskalendern. Jag chansade och gick ner strax efter sex till det lokala gymmet (dörr i dörr till hemmet).

Det var knökigt kring löpbanden, eller det var knökigt precis överallt. Men det hade jag räknat med. Jag ställde mig i kö och inväntade ett ledigt band.

Hoppade upp, satte på spellistan (när jag springer på band bara måste jag har lite glad, trallmusik i öronen för att överleva tristessen) och värmde upp i 10 minuter.

Sen blev det fokus och jag gick in i bubblan. Ökade farten på bandet och satte av i första intervallen. Det kändes helt okej, det var jobbigt och det skulle det vara. Jag visste att jag hade lång vila innan nästa.

Jobbade med skallen, med benen och ett försök till löpteknik men då jag inte springer så mycket på band blir jag mest en flaxande kråka som försöker klara livhanken och inte hamna som ett frimärke på väggen bakom.

Intervall nummer ett klarades av fint och jag började gå. Då helt plötsligt gick strömmen.

Men va f-n. men var säker på att det bara var en säkring som gått. Väntade en 10 minuter innan jag gav upp och fick reda på att det skulle ta sin tid att få strömmen tillbaka.

Bara att knata hem med ett avbrutet intervallpass och knö i sig långdämpare och underställ för att springa runt holmen. Inte riktigt vad jag hoppats på. Men härdande är det i snöyran.

En uunderbar sketch

Ytterligare lunchträning

2012-02-02T12:52:00.000+01:00

Igår var det dock inte jag som tränade. Jag hade distansträning på agendan och agerade istället coach åt Vasaloppsåkaren. Han fick prova på kort backe och sen körde vi en mellanjogg till nästa del som bestod i korta, platta intervaller med kort vila.

Jag tror han blev trött.

Jo lite trött efter en backintervall

Skogslöpning i solen

2012-01-30T12:57:00.000+01:00

Tog mig i kragen och baxade ut kroppen på en lunchlufs. Ångrar mig inte. Underbart väder ute och härligt i skogen.

Dock gillar jag inte att mina vader gör ont när jag springer. Någon som vill byta?

I skogen vid Skavlöten

Styrketräning i grupp

2012-01-29T22:33:00.004+01:00

Det har gått lite stå i min styrketräning på sista tiden så jag behövde lite inspiration och hittade av en slump ett litet anslag på gymmets anslagstavla.

Det bjöd in till styrketräning på gymmet i en liten grupp. Maxantalet var satt till 4 stycken.

Så i lördags hasade jag ner de elva trapporna från hemmet och hade egentligen inga förväntningar alls på det hela. Upplägget var som en liten cirkelträning men inte enbart med kroppsvikt utan vi använde oss av gummiband, skivstänger, viktskivor och bosubollar.

3 varv med totalt 8 olika styrkeövningar där jag fick utmana mig i flera av övningarna. Det kändes bra att ha instruktören nära till hands som kunde rätta och justera tekniken.

Gruppen var bra och vi peppade varandra till stordåd. Här kan jag tänka mig att det beror mycket på vilka som är med i den lilla fyrklövern och att man är beredd att bjuda på sig själv och inte ha någon prestige.

Kul var det och jag ser fram emot nästa gång.

En liten liten armmuskel

Tröskverket är igång!

2012-01-29T10:00:00.000+01:00

Så där ja, nu har nästa fas inletts med snabbuthållighet. Här ska laktatgränsen utmanas och justeras uppåt.

Jag började mjukt med ett kort pass i tröskelansträngning. Dels för att vara snäll mot mig själv och dels för att tisdagspasset låg kvar en skvätt i benen.

Så det blev "bara" 5-10-5 minuter med 90 respektive 120 sekunders mellanjogg, som inte skulle vara allt för långsam. Behålla en viss puls och inte ha komplett återhämtning mellan intervallerna.

Det hade moddat på sig mera sen i tisdags och det var verkligen ingen idé att köra på fart utan det var helt och hållet på ansträngning. Jag har ett bra hum om var min tröskel ligger så för mig är det helt okej att springa så här.

Efter kände jag mig nöjd. Det gick enligt plan och jag hittade flytet i löpningen. Kunde nästan ligga och njuta i farten. För även om det inte ska vara apjobbigt så känns det att det är en annan jobbighet än till exempel 30kP-fart som jag kört i innan.

Lite smånöjd efter passet

Grundträning fas 1 - avslutad

2012-01-28T18:32:00.001+01:00

Nu ligger jag svårt efter i rapporteringen av träningen och inga ursäkter har jag.

Men hur som haver, i tisdags var det grand final för grundträningsperiodens första del och den firade vi av genom att springa 15 kilometer progressivt mot målfarten 30kP. Det vill säga den fart man håller på ett 30 kilometerslopp.

Totalt med uppvärmning och nerjogg kom passet att bli dryga 21 kilometer, innan vi var klara.

Och helt färdig var jag. Det låter inte så tufft på pappret men för mig som inte är det största fanet av långpass blir det en rejäl munsbit att ta tag i längdmässigt. Lägg sedan till att det bitvis går i hyfsad fart.

Början känns som en promenad i parken. Första 13 minuterna gick i 5:20-fart sen ökade farten med 10 sekunder per kilometer per 13 minuter. Och slutdelen skulle således gå i 4:30-fart för min del.

Det är intressant hur huvudet är funtat. Efter ungefär 30 minuter kände jag att nä det här kommer aldrig gå. Inte en sportkeps att jag kommer fixa resterande farter. Så flög tankarna i huvudet innan jag skärpte till mig och fokuserade på den pågående fartblocket.

För det är min räddning, att jag börjar kunna fokusera mer och mer på där jag är just nu. Att inte tänka (allt för mycket på) nästa intervall eller varv eller vad det nu må vara. Utan jag är mer här och nu. Så där härligt mindfullness-flummigt.

Så när jag fick bort dum-tankarna och kunde vända blicken och huvudet mot det jag höll på med just då gick det betydligt bättre.

Det var lite modd men betydligt bättre än jag kunde föreställa mig men det gav ändå en extra dimension av jobbighet och när passet var över kändes det rejält i "moddmusklerna".

Sista minuterna var näst intill vidriga och där ska ni veta låg även backen upp från Israeliska ambassaden, via Berwaldhallen mot Radiohuset. Inte så brant och inte så überlång men tillräckligt oskön för att ge lite småångest så där på slutet.

Men jag gjorde det, jag fixade hela passet och det gör mig så nöjd. Dock skulle jag aldrig kunna genomför det utan bästa träningssällskapet: Tolvangruppen.

Nu kan jag gå in i nästa fas med självförtroende och styrka.

Delar av Tolvangruppen

Min syster och jag

2012-01-25T10:47:00.001+01:00

Jag har en syster. En lillasyster.

Jag och min syster runt 1982/83

För hugade spekulanter heter hon Jefanina. Men för er andra är dopnamnet Caroline.

Min syster är en glad, varm, omtänksam person med empati och förmåga att sätta sig in i andras problem. Och hon är klok som en pudel.

Ett gäng storpudlar: Rosina, Mimmi och Lisa

Min syster och jag är lika på många sätt. Vi har en kärlek till mat. Vällagad mat och dryck. Vi gillar att resa och se oss omkring. Böcker gillar vi också.

Men den största skillnaden är nog att vi inte delar kärleken till träning i allmänhet och löpning i synnerhet. Till min glädje har Sis kommit in i någon slags 30-årskris och har börjat smyga runt på gymmet.Detta måste premieras.

Hon och jag ska springa ihop. En lagom lång runda på 5 kilometer.

Skärholmsloppet 19 maj

Jag har en känsla av att jag kommer bli arvslös....

Dags att spotta i nävarna och kavla upp ärmarna

2012-01-24T14:06:00.002+01:00

Förra veckan var en återhämtningsvecka.

Och som jag återhämtade mig. Det var slottshelg, vinprovning, utgång, hamambad och avslutade veckan med Svansjön på Dansens hus.

En helt otrolig vecka som gör mig rusig (inte bara från vinprovningen) och glad. Så denna sparar jag till hårdare tider.

Men nu är det vardag igen och dags att snöra på sig löparskorna lite mer på allvar. Låta kroppen komma ur det bekväma och känna på en lite tuffare träning.

Dags för fas två i grundträningen.

Fartleksstege

2012-01-18T12:30:00.000+01:00

Fartlek i stegkonstallation. Lite motsägelsefullt då fartleken bör vara fri och obunden. Men min erfarenhet är att det blir lättare och bättre gjort med uppstyrd variant när man kör i grupp.

Vi joggade iväg till Hagaparken och satte igång med stegen direkt. Jag vågade inte köra löpskolning med gruppen då jag bedömde risken för skador för hög.

Vi körde kuperat i 2-3-4-5-4-3-2 minuter och avslutade med 4 stycken korta 30 sekunders intervaller. Vilan mellan var jogg i ganska god fart under halva tiden.

Det kändes helt okej i kroppen. Den har varit lite tung och seg den senaste tiden och klippet i steget har lyst med sin frånvaro. Så min förväntning på passet var lågt ställt. Målet var att komma upp i 85% belastning under fartdelarna. Det gick bra och jag var lagom trött efter.

Denna vecka är en återhämtningsvecka så jag kanske hoppar över kvalitetspasset på torsdag och bara kör distans. Men jag får se vad som händer.

Känner mig lite gammal och trött

Mötte våren i Skåne

2012-01-16T12:30:00.000+01:00

En liten löptur i bokskogen

I helgen var maken och jag på energiboost-läger. Ett tvåmanna läger där fokuset var på vila, rekreation och mat.

Vi bodde på Häckeberga slott, som jag varmt kan rekommendera. Inte bara för den fantastiskt goda maten och servicen utan även för läget.

Runt husknuten finns det massor med trevliga leder för vandring, cykel eller varför inte löpning. Vi provade på vandringen och löpningen men jag blev bra sugen på att åka ner med min MTB och lära mig cykla. För det var perfekta nybörjarslingor som fanns.

Vädret var toppen med strålande sol som värmde så där marslikt. Det var verkligen vår i luften.

Kvällarna spenderades i matsalen där en 4-rätters middag intogs under kristallkronorna. Kaffet framför brasan var pricken över i och fluffiga täcken och kuddar gjorde mig utsövd.

Nu är jag redo för oxveckorna fram till påsk. Som passeras via Semmelperioden. Kommer inte gå någon nöd på mig.

Kartan måste kollas så vi är på rätt väg

Längsta radiohusvarven

2012-01-12T12:53:00.002+01:00

Kommer ikväll.

Jag mobiliserar kraft och energi.

15 kilometer progressivt med 5 kilometer upp- och nerjogg.

Våga lita på det du gör

2012-01-11T12:00:00.000+01:00

Jag är fena på att hålla koll på alla andra. På vad de gör, hur de gör det och sen lägga in min prestation i det och jämföra.

Och detta när jag inte är ”lika bra” som de som jag jämför med. Det är ett väldigt destruktivt sätt att träna på.
Jag måste släppa kraven på mig själv när jag jämför med andra. Inse att de har en helt annan bild, ett helt annat pussel att lägga. Jag ska koncentrera mig på mina egna mål, min egen plan och mina egna prestationer.

Det viktiga är inte hur jag tränar jämfört med andra utan det viktiga är att jag hittar mitt bästa sätt att träna min kropp och skalle.

Inför denna säsong har jag ändrat lite på träningen och även ändrat lite fokus för att det ska passa MIG bättre. Och jag måste lita på att det jag gör är rätt för mig, våga lita på att min erfarenhet om mig själv är rätt och våga lita på att det ska ge resultat.

Så även om jag blir omsprungen av alla just nu så ska jag veta att det jag gör är rätt för just mig även om det känns tungt i skallen och tvivlet börjar komma.

Min tid kommer.

Vandring i Tyresta, Nyårsafton 2011

Dubbelpass på en söndag

2012-01-09T12:00:00.000+01:00

Körde två pass igår. Det första var orientering.

På sommaren finns Sommarserien och nu under vintermånaderna finns Vinterserien. Man betalar en liten peng, får en karta och sen ut och hitta kontroller.

Igår kändes det okej men ändå gick det inte speciellt bra. Vet inte vad det var men en aning ofokuserad var jag nog och hamnade lite för snett på vissa kontroller. Men det är bara att bita ihop och komma igen till nästa gång som blir om två veckor.

Det andra passet blev vanlig plattlöpning runt holmen. Inget att skriva hem om egentligen utan det var bara att genomföra.

Totalt blev det 62 kilometer och det är bra. En mellanhård vecka blev just mellanhård.

Good feeling!

2012-01-09T10:00:00.000+01:00

Dags för en hård vecka.

Nu kör vi!

Täby vinterspel 2012

2012-01-07T17:43:00.001+01:00

Idag spenderade jag dagen i Sätrahallen och var grensekreterare i höjdhopp. En gren jag inte funktionerat i tidigare så det var lärorikt och intressant.

Nu har jag bara ett par längre kastgrenar att få erfarenhet i innan jag känner mig säker i domarrollen. Eller den kanske man aldrig blir riktigt säker i?

Ugglespaning på backvarvet

2012-01-06T21:10:00.001+01:00

Då det var mer än lovligt halt i går kväll bestämde vi oss för att ändra dagens kvalitetspass från progressiva 8 kilometer till 8 kilometer backvarv.

Vi värmde upp på Hundudden på Gärdet innan vi joggde upp mot elljusspåret bakom Kaknäs.

Min plan var att inte gå för fullt utan hålla mig på eller strax under 85 % av maxpuls. Varvet är knappa 2 kilometer och har inte väldigt långa backar men de är många. Småkuperat hela tiden gör det till en trevlig historia.

Första varvet kändes bra men ändå så kändes det som väldigt många varv kvar. Andra varvet rullade på. Det var många människor ute med lösa hundar, dock var de förvånansvärt ointresserade av löpare. Det var väldigt skönt.

Strax efter varv två stod två kvinnor gestikulerande med blickarna högt upp bland träden. Hojtade till dem och frågade vad de tittade på. -En uggla, blev svaret och jag var bara tvungen att stanna för att glana.

Och vilken stor uggla! Inte den största uven vi har i naturen men säkert en kattuggla i alla fall. Såg den segla bort bland grenarna innan jag tog mig samman och fortsatte mina varv. Mäktigt att se en uggla mer eller mindre mitt i stan.

De återstående varven kördes med en massa ornitologglädje i kroppen och tjoande till damerna som undrade om vi inte var kloka som sprang varv på varv. Vilket vi kanske inte är.

Totalt blev det 13 kilometer och trötta ben. Precis som det ska vara.